tänka sig, efter allt som har hänt känner jag mig fri. jag är som en hund som sprungit från sin matte i full panik över att överleva. kopplet är nu inget kvar längre. det finns inte ens på världskartan. alice är en helt ny människa och det gamla jag finns delvis kvar men mycket har försvunnit. kanske beror det på vädret, på att  våren är här och snart sommar. eller är det för att jag inte är bunden till honom längre. han är ingenting för mig längre.

igår (lördag) efter jag hade ätit var det skinande sol och ljust ute, redan vid 6, helt otroligt! för några månader var det kolsvart och man såg knappt fötterna framför sig. men det var trotsallt en lördag. planerna var väll att åka till stenhamra igen men från fredagen var alla jättetrötta, särskilt jag. så jag ringde louise och kom puttrande på brors moppe. vi åkte runt baden här ute och pratade om 'mellan himmel och jord'.

söndag, alltså idag dåra. deppigt väder men inte så himla kallt iallafall. vaknade 12 och somnade 10. sov alltså hela 14 timmar och skulle ha sovit längre om inte mina föräldrar började flabba om papper eller vad det nu var. åkte till felicia, dressyrade på en hyggligt bra bana (gick rätt bra ) och städade ett bombaderat skåp.