nu är det dagst för träning, eller drar snart och jag hoppas min åsna till häst går in i transporten, jag orkar verkligen itne bära in henne. en bild för mycket länge sedan men betyder mycket.

ja, på lördag är det halloween igen och då blir det mys hemma hos mig med tjejerna. förd i helt svart ska vi vara under kvällen och vem vet vilka vi går och spökar för (mohahaha). det blir alltså en kväll då vi ska fixa tacos tillsammans och moffla chips.

marilyn manson - this is halloween

jag vill ha december ! jag vill baka lussebullar med farmor och sjunga sig hes med vännerna, mysa mig till juliga filmer, pyssla fram det man kan, planera julklappar man vill ha och ska ges bort. att äntligen släpa fram alla dom där dammiga jultomtar, ljusstakar, dagis gubbar man gjordes som liten. härligt, och kolla på julkalendern. ååh back at the old good days.

tack vänner för att ni är ni.

jag måste säga en sak som jag total "dissar". nämligen killar som rakar benen, hur osexigt är inte det att en kille rakar benen ? eller vaxar hela överkroppen. mr slätbröst. visst, jag gillar inte hårigt heller, men naturligt är bra. det är snyggast och är man super buskig på ryggen kanske man ska ta bort det. om det ser ut som mossa förståss.

jag märkte nämligen att några killar jag känner rakar benen, säger bara sluta upp med det.

michael jackson - will you be there

hur ska jag säga det? som många andra, på utsidan ler jag men insidan gråter? är det ett sätt att formulera sig genom ett par ord på en blogg med otroligt låg statestik? får jag ut något? nej, jag skriver för att få ur mig det mesta och det är inte alltid jag lyckas med det. ibland har jag faktiskt svårt att säga det, särsklit till mina föräldrar eller vänner. jag vill inte oroa någon, egoistiskt är det bara och jag vill visa att jag faktiskt är stark. men ler jag på riktigt? jag vet inte, det saknas något. kommer jag hitta det jag saknar ? jag är så trött på människor som otrevligt leker bättre och trycker ner. sånna där människor man lever med varje dag, som man säger hej till, ger en kram och säger att "guud vad rolig du är, du är så himmla sööööt!". är det sanning eller? alla känner alla. nej, jag vill bara iväg. helt själv utan någon alls.

jag saknar dig

nu är jag tillbaks från en underbar vecka i turkland, men grymt depprimerad över det här vädret. aja 5 månader kolsvart, kommer jag klara det ?

det har varit otroligt jobbiga dagar i skolan, men ändå så skönt att få krama om alla kompisar. inga lektioner blev det för oss utan vi fick ta det i egen takt. helt tysta och förstörda har vi varit. många anda i skolan kollade mycket och allt blev ju självklart mer jobbigare. respekt lösa människor finns det gott om. husmusen, det var något vi kompisar kallade honom. men alla skulle inte göra det. helt fel.

minns du ? låten? ja, självklart gör jag det hjärtat.

jag har inge ord. inget som kan beskriva den här känslan just nu. att bryta kontakten med en vän är smärtsamt. men att slitas bort är en annan sak. att inte finnas på samma planet längre. vad ska jag säga, orden är slut. tårarna forsar och mer kommer det. kommer det att bli bättre? kommer jag någonsin få se dig igen ? är det så att man ses efter livets slut eller skiljer verkligen döden en åt ? jag kommer ihåg den där tiden du sa "tack vare dig bor jag kvar här och tack vare dig har jag fått mina kompisar" du sa att jag hade gjort dig stående igen efter din mammas död. du var en av mina närmaste och jag vekligen tycke så mycket om dig. efter tiden splittrades vi mer och mer. men pratade och satt brevid varandra på lektionerna gjorde vi. alla irriterande komentarer, ditt skratt... vem fan ska fylla den tomheten nu ? jag saknar dig jesper, jesperoro, lillebror, husmusen och bästis. du var speciel. men jag fick min sista kram, dagen du gick bort. den 13 oktober klockan 21.00 krockar du med en bil, varken hjälm eller lyse. vid busshållplatsen i sundby by är nu din minnesplats. ikväll klockan åtta ska hans nära samlas på platsen och lämna blommor. vi ses där uppe hjärtat, vänta på mig.

jag orkar inte med dig, dra åt hålet där du kom från, kryp ner och kom aldrig upp igen!

jag orkar inte blogga, det kommer när det kommer.

i love piercingar, fast fler blir det inte än i läppen. men blir det så är det i tungan. otroligt hott tycker jag. men lovar dig mamma, jag ska inte.

dom man kanske älskar mest gör mig mest illa

damien rice - 9 crimes