jag har svårt att släppa riktigt bra vänner helt och håller ofta krav bra minnen med leende på läpparna men gråter även vad som hänt, att bli sviken eller att svika man faktiskt tyckt väldigt mycket om är riktigt jobbigt ialla situationer och man önskar allt kunde bli precis som förut. för vänner är trots allt en utav dom viktigast som finns för att överhuvudtaget orka. men ibland kan man inte göra det, det är svårt att strida på motsidan. hur mycket man vill ha tillbaka det kanske den andra inte vill. för den är det kanske förbi, för mig lever jag i en bubbla tills mitt jag accepterat det här och sedan kan leva vidare.