måns "lillebror" levin
"en gång i tiden, så länge jag minns har du funnits där. du var min 'lillebror' bestämde jag eftersom jag aldrig fick något småsyskon jag alltid drömde om men aldrig fick, men du var det för mig. den som alltid fanns i huset, knatade ut och kom när du ville. en ensam varg var du, men jag fick vara med dig. jag spänderade mina tråkiga timmar med dig. du stod vid min sida, eller du låg vid min sida när jag var sjuk. låg antingen nere vid mina små fossingar eller precis brevid, tätt intill för att hålla mig varm och för att få mitt humör på topp, mina drömmar då blev inga mardrömmar utan jag vaknade upp med ett leende på läpparna och kände att 'han gjorde mig frisk', jo faktiskt du gjorde mig frisk och just du gjorde så jag kände mig trygg när jag kom hem från skolan. första gångerna jag fick gå hem helt själv och med min nyckel i handen kunde jag öppna åt både dig och mig. hörde dig knastra och tassa över golvet och jag visste, jag visste att jag var aldrig ensam. på morgonen kunde man vakna med en oväntad överraskning under sängen men jag visste hur stolt du var för att komma hem med det och visa din familj. du blev som tokig när pappa kom hem med nyfiskad,nyflådd och kokad abborre, drägglade när du slöt ögonen och njöt av att bli kliad under hakan, jag vet. du älskade det. varje sommar då vi lämnade storstan för att njuta av det vilda, du fullständigt älskade det. sprang runt och hoppade. var glad varje sekund och njöt det naturen hade att erbjuda på. varma dagar låg du under blommorna i rabatten, precis under mitt fönster och jag kollade ut på dig om jag inte kröp ner brevid dig för att känna mig behörig.
jag gjorde det alltid hos dig. när jag var liten, när jag var kanske 3 år kom du till vår familj och höll oss sällskap, sedan tre år ålder minns man bara det. men jag minns precis hur det var dagen du kom hem till oss. jag älskade dig från första stund och älskar dig än idag. i 12 herrans år, i fucking 12 år har du funnits. innan du försvan dom senaste dagarna blev du den där lilla ängeln du faktiskt aldrig var, den där som hoppade upp i knät på mig och det ända du ville var att jag skulle bära dig, att jag skulle hålla om dig och ge dig värmen av den person som älskar dig. det var ditt sätt att säga farväl, ett hejdå på det språk jag faktiskt inte förstod, jag visste inte då för några dagar sedan att du skulle fly iväg för att gömma dig i rädd om att omvärlden skulle se att du var svag, att vi skulle se dig lida. du ville visa dig störst, bäst och starkast. du la dig ner för att skamset inte visa dig, du la dig ner för att dö. aldrig tänkte du, 'aldrig skulle någon se mig lida och vara svagast'. men vi hittade dig, på fyra dagar i stekhet hetta hade du inte ätit eller druckigt. i fyra hela dagar hade du svultit dig själv i hopp om att få lämna världen för du led. men nu, du ligger i källaren. utan att röra dig, utan att dricka. med vätske ersättning i kroppen kan du leva några dagar till, men du skäms så, du vill inte visa för din familj att du lider. du vill visa dig bäst, men vet du vad? i mina ögon är du bäst. i mina ögon är du min kämpe"
- i väntan på att döden skiljer oss åt
jag gjorde det alltid hos dig. när jag var liten, när jag var kanske 3 år kom du till vår familj och höll oss sällskap, sedan tre år ålder minns man bara det. men jag minns precis hur det var dagen du kom hem till oss. jag älskade dig från första stund och älskar dig än idag. i 12 herrans år, i fucking 12 år har du funnits. innan du försvan dom senaste dagarna blev du den där lilla ängeln du faktiskt aldrig var, den där som hoppade upp i knät på mig och det ända du ville var att jag skulle bära dig, att jag skulle hålla om dig och ge dig värmen av den person som älskar dig. det var ditt sätt att säga farväl, ett hejdå på det språk jag faktiskt inte förstod, jag visste inte då för några dagar sedan att du skulle fly iväg för att gömma dig i rädd om att omvärlden skulle se att du var svag, att vi skulle se dig lida. du ville visa dig störst, bäst och starkast. du la dig ner för att skamset inte visa dig, du la dig ner för att dö. aldrig tänkte du, 'aldrig skulle någon se mig lida och vara svagast'. men vi hittade dig, på fyra dagar i stekhet hetta hade du inte ätit eller druckigt. i fyra hela dagar hade du svultit dig själv i hopp om att få lämna världen för du led. men nu, du ligger i källaren. utan att röra dig, utan att dricka. med vätske ersättning i kroppen kan du leva några dagar till, men du skäms så, du vill inte visa för din familj att du lider. du vill visa dig bäst, men vet du vad? i mina ögon är du bäst. i mina ögon är du min kämpe"
- i väntan på att döden skiljer oss åt
Kommentarer
Trackback
