hur ska jag säga det? som många andra, på utsidan ler jag men insidan gråter? är det ett sätt att formulera sig genom ett par ord på en blogg med otroligt låg statestik? får jag ut något? nej, jag skriver för att få ur mig det mesta och det är inte alltid jag lyckas med det. ibland har jag faktiskt svårt att säga det, särsklit till mina föräldrar eller vänner. jag vill inte oroa någon, egoistiskt är det bara och jag vill visa att jag faktiskt är stark. men ler jag på riktigt? jag vet inte, det saknas något. kommer jag hitta det jag saknar ? jag är så trött på människor som otrevligt leker bättre och trycker ner. sånna där människor man lever med varje dag, som man säger hej till, ger en kram och säger att "guud vad rolig du är, du är så himmla sööööt!". är det sanning eller? alla känner alla. nej, jag vill bara iväg. helt själv utan någon alls.