jag har inge ord. inget som kan beskriva den här känslan just nu. att bryta kontakten med en vän är smärtsamt. men att slitas bort är en annan sak. att inte finnas på samma planet längre. vad ska jag säga, orden är slut. tårarna forsar och mer kommer det. kommer det att bli bättre? kommer jag någonsin få se dig igen ? är det så att man ses efter livets slut eller skiljer verkligen döden en åt ? jag kommer ihåg den där tiden du sa "tack vare dig bor jag kvar här och tack vare dig har jag fått mina kompisar" du sa att jag hade gjort dig stående igen efter din mammas död. du var en av mina närmaste och jag vekligen tycke så mycket om dig. efter tiden splittrades vi mer och mer. men pratade och satt brevid varandra på lektionerna gjorde vi. alla irriterande komentarer, ditt skratt... vem fan ska fylla den tomheten nu ? jag saknar dig jesper, jesperoro, lillebror, husmusen och bästis. du var speciel. men jag fick min sista kram, dagen du gick bort. den 13 oktober klockan 21.00 krockar du med en bil, varken hjälm eller lyse. vid busshållplatsen i sundby by är nu din minnesplats. ikväll klockan åtta ska hans nära samlas på platsen och lämna blommor. vi ses där uppe hjärtat, vänta på mig.