snart är det ett år sedan, ett helt fucking år utan dig. hur känns det? jotack, det är bra men saknaden är stor och kommer alltid knaga i det hål som tillhörde mickey. han var mitt livs största 'kärlek' och faktiskt bettyde han grymt mycket mer än vad många andra gjorde. nu kanske ni tänker "men han var bara en häst". ja, han var bara en häst. för dig kanske. för mig var han min bästavän. sedan 7års ålder till 14 är faktiskt en ganska lång tid. under den tiden jag slitit som ett fucking djur, glädje och tårar. mycket tårar kom det. men lyckan var ändå störst av allt. det bästa jag visste var att få vara med dig, jag kämpade tills jag fick det jag ville. du och jag kämpade för att nå "toppen". eller toppen för oss var att bli något. men tillslut efter många år på tävlingsbanan nådde vi. rosett efter rosett fick vi. första plats efter första plats. majoriteten av rosetterna jag har hemma är med dig, mer en 80%. sista sommarn var underbar, jag glömmer den aldrig. för mig var du nåt, för mig var du guld värd.