jag tror inte det är fel på honom, eller henne. eller det. jag tror det är fel på oss. varken kontakt eller medkänsla känner jag inte från dig längre, vem är du egentligen? för mycket länge sedan kunde jag prata med dig om allt, hur jag mådde och vad som påverkade mig psykiskt i mitt närvaro och vad det än var stod du vid min sida vare sig du gillade det eller inte. jag behöver dig, just nu. jag vill inte ha någon som ska berätta vad som är rätt eller fel för mig, jag behöver bara hålla din hand någon minut och veta att du finns för mig. jag vet inte vem du blivit, eller vad. men du dömmer mig. hela tiden. jag vet att du har makten men jag vill bara ha ett stöd, sänk inte ner mig för jag gör fel. hur ska jag säga det här ... jag saknar dig "m"