jag tänker inte skriva någon meter lång test, jag bara är just nu. jag tänker på att och ingenting, mellan himmel och jord. på och under vattnet. jag har ett par vänner vars föräldrar håller hårt om dom och misstänker minsta lilla. "vi ska ut och träffa kompisar" deras tolkning "vi ska ut, klä av oss kläderna och supa galet". dom misstänker även mig, eller andra av deras nära. min mamma litar på mig, och jag litar på henne, jag har obegränasade tider och det är inga allvarliga snack om alkohol i min familj. och titta på mig, ser jag ut som någon som hamnat fel? är jag en tjej som varje helg springer och tokfyllar? viker jag ut mig för att få uppmärksamhet? nej, jag ser inge spår om att jag är något utav det. jag är bara en vanlig tjej, som går på fester, hänger med kompisarna på nätterna och åker hem till min pojkvän. kräv inte för mycket av oss, lås inte in oss för att vi ska plugga, hjärntvätta oss ine för att vi ska "förstå". vi kommer lyckas, tro bara på oss.