bara få vara utan att förklara, varför kärleken tar skada.


det är rätt mycket som bekymrar mig, just nu. livet har förändrats så otroligt mycket, det är så, men ibland över driver jag. en ny skola, det är stort det. att separeras från dom människor man dag ut och dag in träffat varandra. skapa vänskap, bråkat, skrattat, gråtit, älskat. att dom människor är just dom som byggt mig, till den jag är idag. mina livskamrater. det blir inte många timmar i veckorna vi spenderar tid tillsammans, allihopa. vi har klarat allt. tillsammans gick vi rakt igenom dagar, tråkiga, fantastiska. i fucking spyor och hav av gråt. vi tillsammans klarade av när nära vän mister livet. det är snart ett år sedan. och nu sitter jag här, blöt i ögad. för jag saknar. jag älskar. men inget kan jag göra. jesper steen söderdahl, av alla änglar. jag kommer snart.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0