Jag är så trött! Men jag ligger uppe ändå, jag måste hålla mig sysselsatt, annars tänker jag för mycket. En liten  filmsnutt spelas om och om igen i mitt huvud. För mig känns denna dag väldigt lik som den för snart 2 år sedan. Samma känsla, samma ledsna ansikten. Samma känslor som då.

För snart två år sedan förlorade jag en mycket god vän. En av dom som stod mig då värmde mitt hjärta lite extra. Den 13 oktober ca 21.00 flög en nybliven ängel upp och kvar lämnades spår och ledsna människor.

Jag tänker på dig så, hur ska ord kunna förklara en sån känsla?

Jag och fina Louise i ljusa fina sommardagar!