för länge sedan flyttade en flicka ut på landet. Det var en liten ö mitt ute i mälaren och dess natur var underbar. Vänner och intressen fanns redan på plats och vardagen började tränga sig på. Allt började kännas naturligt och det började kännas som ett hem. Här bodde hon och här trivdes hon.

I många herrans år (ibörjan av sin flytt) trivdes hon ypperligt och allt var som en fantasivärld. Alla dessa lekar och allt detta mognande. Det var nya ansikten på den tiden.

Efter flera år på den lokala ridskolan ökades hennes kunskaper och hon kunde bege sig ut i den riktiga hästvärlden. Med en alldeles egen ponny var hon ny och oförstående det första året. Det var som att leva i en dröm med häst och vänner.

Ack ack så fel denna tös hade. Det visade sig vara riktigt galna personer som medverkade i denna värld. Inte alla naturligt vis men allt fler visade sig vara lite vrickade i huvudet. Det var skitsnack på högnivå, ufrysningar och allt dömmande. Detta var vuxna människor. Flickan tyckte absolut att detta beteende var väll normalt för hon gick på högstadiet och på högstadiet var det allt från tjejdrama till skitsnack i varenda korridor.

Flickan avslutade sina studier på grundskolan och skulle bege sig ut i den stora vida världen för nya kunskaper och ansikten. Allt kom som en tankeställare; var denna värld verkligen den hon ville vara i? Den hon för flera år sedan tyckte var underbar? Ska verkligen vuxna människor bete sig så?

Utanför den här fantasivärlden omfamnades hon av verkligheten, eller i detta dryga fall, öns egen värld.

Redan under högstadieperioden började dom läskiga tankarna om vad det egentligen kan vara för värld. Alla i skolan hade varit tillsammans med alla och killarna hade delat ut kroppsvätska till dom flesta tjejer i skolan. Incest familjefest! Det firar vi med ännuflera kroppsvätskor och sjukdommar. YAY!

Under gymnasietidens början upptäckte hon att dom där människorna (kroppsvätskbytarmänniskorna) höll sig kvar på ön. Det var inte ofta dom åkte över bron till verkligheten för att träffa nya människor. Det var bara läskigt och vidrigt.

Ett gäng av stora starka killar, (i 20 års åldern kanske) regerade på denna ö och dom flesta hade stor respekt för killarna med ilskna blickar. Alla ville skaffa någon sorts relation till dom, för dom var så sjukt coola när dom slog ner en oskyldigt människa. Han var ju antingen utlänsk eller hade annorlunda kläder. Eller kanske bara var ifrån andra sidan vattnet. Rasism och förvirrade små tonåringar flödade det gått om.

Nu sitter flickan och biter på naglarna. Hur kunde denna mörka sanning inte synas från allra första början. Vad vore dom stora starka coola killarna inne i stan? Små myror. Men tur allt kroppsvätskbytarmänniskorna håller sig innanför ramarna. Vad vore det om dom spred sig vidare?